Zinkens Odlarförening – en kort historik

Zinkens Odlarförening – ett av de mindre koloniområdena i Stockholms innerstad – ligger på historisk mark. Området var en malmgård på Södermalm från 1600-talet och framåt. Den förste kände ägaren av malmgården var generaltullförvaltare Drakenhielm. I dammen – där kolonområdet nu ligger – odlade han karp, den tidens ”innefisk”. Dammen var en del av vattensystemet på Södermalm. Sjön Fatburen vid nuvarande Medborgarplatsen hade sitt frånflöde via dammen och en mindre damm nere i nuvarande Drakenbergsparken ut i Årstaviken.

1683 köptes egendomen av köpmannen Frantz Zink och det är han som fått ge namn åt området, först i folkmun och därefter officiellt.

1855 togs de första spadtagen för södra stambanan av Sveriges Järnvägar. Järnvägen invigdes sedan 1866. Järnvägen delade malmgården i två delar och gick där dagens Zinkens Väg och Maria Bangata har sina sträckningar. Zinkens Damm blev vid den här tiden en omtyckt badsjö.

Någon egentlig dokumentation om koloniområdets tillkomst finns inte. Men genom olika gamla fotografier och tidigare kolonisters föräldrar vet vi att någon gång mellan 1902 och 1910 började det anläggas odlingsland i Zinkensdamm av företagsamma invånare i grannskapet. Uppodlandet skedde efter mönster som går igen i andra delar av Sverige, i Danmark, i Tyskland och i England utefter ”onyttig mark” vid järnvägsspår.

Järnvägen fanns kvar till 1929, då den fick sin nuvarande sträckning på andra sidan Tantolunden och via Årstabron. Detta gjorde att marken blev mer attraktiv som koloniområde, men fortfarande skedde allt på initiativ av enskilda personer som ”tog sig ett stycke land”. Området var något av ett ingenmansland, först 1932 togs området över av Stockholms stad.

Staden lade sig inte i området i någon större utsträckning. Det man var intresserad av var att ta ut en avgift av varje kolonist. 5 kr per kolonilott och halvår (april – oktober) är den först kända taxan på 1930-talets senare del. Gränsen var flytande mellan de olika kolonilotterna, behövde någon lite större och grannen inte hade så stort behov så ordnade man det.

Zinkensdamms idrottsplats byggdes under 1930-talet, men den tillkomsten hade ingen större inverkan på koloniområdet. Under 1950-talet byggdes sedan ungkarlsbarackerna Spjutet (idag hotell och vandrarhem Zinken) och det gjorde att koloniområdet snävades in. Återigen var viljan att hjälpa varandra stor och gränser mellan lotterna justerades så att alla fick plats.

1960- och delar av 1970-talen var en period när området delvis förslummades. ”Riktiga” kolonister samsades med mer eller mindre permanentboende personer. I mitten på 1970-talet skedde sedan en rätt stor växling av personer i området. Flera yngre personer skaffade sig en kolonilott och tanken på ett mer permanent koloniområde väcktes.

I mars 1975samlades ett drygt dussintals kolonister i stugan på nuvarande lott nr 11 för att diskutera vattenförsörjning m.m. Initiativtagare var ”Vatten Kalle” – Elis Karlsson och Lars Oscarson. Mötet resulterade i att kolonisterna gav i uppdrag åt initiativtagarna att jobba vidare med målet att bilda en koloniförening inom området.

Uppdraget redovisades sedan på föreningens första årsmöte den 24 maj 1975 och föreningen bildades formellt och en styrelse valdes. Den bestod av Lars Oscarson – ordförande, Elis Karlsson kassör, Ulla Domeij – sekreterare, Karin Green – vice ordförande och Stella

Eklund – klubbmästare.

Målsättningen för föreningen var att koloniområdet skulle bli permanent, fortfarande var upplåtelsen bara ett halvt år i taget, april – oktober och arrendet var 40 kr per kolonilott.

1977 blev sedan Zinkens Odlarförening medlem i Svenska Förbundet för Koloniträdgårdar och dess regionala organisation, Föreningen Stor Stockholms Koloniträdgårdar.

I början av 1980-talet tornade faromolnen upp sig för Zinkens Odlarförening. Fler bostäder behövdes i Stockholms innerstad och ett förslag med bebyggelse inom i stort sett hela koloniområdet presenterades. Efter en omfattande opinionsbildning begränsades byggplanerna och bostadsområdet längs med Zinkens Väg såg dagens ljus. Det innebar att de kolonilotter som fanns där bostadshusen nu ligger skövlades. Men, genom en ny struktur och planlösning i den nedre delen av området kunde alla kolonister som ville skapa sig nya möjligheter till ett rikt koloniliv. Bostadsbyggandet förde det positiva med sig att koloniområdet blev inlagt i Stockholms stadsplan och föreningen fick ett 25-årigt arrendeavtal med staden 1985.

Zinkens Odlarförening består idag av 31 lotter och har sitt eget föreningshus. Av de medlemmar som var med vid föreningsbildningen 1975 finns idag ett fåtal kvar. Nya kolonister och medlemmar har kommit och för koloniträdgårdsidén vidare med gott resultat.

Stockholm i januari 2007 – Lars Oscarson.